Vi vet att vi måste tvätta händerna för att inte sprida smitta. Lika viktigt som att ta hand om sin kroppsliga hygien, är det att ta hand om sin mentala eller psykiska hälsa. Det som motsvarar handtvätt inom det området är att tala om sin oro. Tala med nära och kära, och kollegor. Men bara om du först försäkrat dig om att de du vänder dig till är villiga att lyssna, eller att de också har ett behov att prata.
Ibland vill man kanske inte bli påmind om det som händer, ibland behöver man vila från oron och tänka på annat.
Om du inte har någon att prata med och känner att du behöver det, så finns det ett antal hjälplinjer att vända sig till. Det finns en lista på dessa på Vårdguiden 1177 här.
Att oroa sig är normalt och funktionellt i kriser. Det är hjärnans sätt att slå larm och förbereda oss för handling. Men oron kan bli för stark och sätta igång dysfunktionella beteenden, överdrivet grubblande och förlamande ångest. Då behöver man söka professionell hjälp.
Du kan vända dig till oss och boka stödsamtal, terapisamtal eller krissamtal rörande din oro, där vi även finns att samtala med online.
